Gamla Enskede har nu under 20 års tid haft en trogen expert på ur i området. En kväll i december hälsade jag på urmakaren Sophia Reuterdahl och tog reda på mer om Reuterdahls Urmakeri!
Intervju med Sophia på Reuterdahls Urmakeri
Hej Sophia! Detta måste vara en av de trevligare lokalerna jag besökt, alla tickande klockor inger ett lugn!
Hej och välkommen Adam! Tack, ja det är verkligen en unik miljö att jobba i!
Inledningsvis tänkte jag höra om bakgrunden till Reuterdahls Urmakeri, i år firar du väl trots allt 20-årsjubileum?
Det stämmer bra det! Även om portarna till urmakeriet öppnades 1996 så visste jag väldigt tidigt att jag ville göra det här. Urmakeriet har funnits i familjen sedan 1826 genom min morfar, min morfars far och farfar och nu senast genom mig! Så jag är fjärde generationens urmakare, där då en generation har hoppats över.
Så urmakeriet har alltid känts som ett naturligt val för dig?
Det har länge varit ett naturligt val i och med att det var så levande hemma hos oss. Sedan har jag alltid haft ett bra tålamod som liten och varit tekniskt intresserad, vilket är en förutsättning för att arbeta med ur. Man behöver ha ett tekniskt sinne, vara lite klurig och kanske lite av en enstöring när koncentrationen behöver vara på topp.
Vad ligger bakom den kunskap du har idag?
Dels utbildning och dels många år av arbete. 1983 gick jag en 3-årig urmakarutbildning som var belägen på Kungsholmen. Efter utbildningen blev det tio år av olika jobb hos både detaljister, varuhus och grossister innan jag startade eget. Mitt första jobb som ansvarig urmakare på Birger Jarlsgatan var verkligen som att kliva rakt in i det hela, då var jag heller inte mer än 20 år.
Det har tagit 30 år att få den erfarenheten jag har idag och det finns inga direkta genvägar till att bli duktig. Mitt bästa tips till unga är att börja jobba tidigt med det som du har ett försprång i, det lönar sig i längden!
Jag har förstått att du har en viss specialinriktning?
Jag jobbar främst med stora ur, det vill säga bordsur, väggur och i viss mån golvur. Anledningen är att jag under utbildningen gjorde ett uppehåll för att bli lärling hos en antikurmakare i Göteborg. Jag praktiserade en vecka hos Gerhard Gren som enbart renoverade stora ur i en specialverkstad, sedan bestämde jag mig för att vara där ett år.
Man är väldigt nischad som urmakare, jag och många branschkollegor är så specialiserade att vi inte kan göra varandras jobb.
Hur såg steget ut bakom att starta Reuterdahls Urmakeri?
När jag hade jobbat i tio år som anställd ville jag bli egen, det är en väldigt liten bransch så det kändes som ett naturligt beslut. Den ansamlade erfarenheten var också en bra grund för att bli egen.
Sedan hamnade du i den här lokalen i Gamla Enskede?
Javisst, när jag var på jakt efter en lokal så var det ett lyckokast att få tag på en i det här fina huset! På den tiden bodde jag själv i Gamla Enskede och jag bestämde mig en kväll för att ta en promenad och se vad som fanns. Då såg jag att denna på Stockholmsvägen 19 var ledig.
Min pappa är snickare och hjälpte till att specialanpassa lokalinredningen, han byggde interiören och jag målade. Resultatet blev en fin och personligt inredd lokal. Nuförtiden bor jag i Liseberg och har flyttat runt genom åren, men urmakeriet är min fasta punkt i livet. Det är därtill väldigt trevligt att få ha denna fina lokal i en så historisk stadsdel som Gamla Enskede.
Tycker du att Gamla Enskede har berikat din urmakeriverksamhet?
Det tycker jag absolut! Läget är gemytligt med restaurangens folkliv intill och det är trevligt med grannverksamheterna i lokalerna bredvid. Jag skulle aldrig klara av att ha urmakeriet i en galleria, med bestämda öppettider och så. Det är guldvärt för mig att kunna komma hit på kvällar och ibland nätter för att få arbetsro. Läget är även centralt om än avskilt, det är nära för mina kunder var de än kommer ifrån.
Det ger mig också oerhört mycket att jobba här i Gamla Enskede med alla fantastiska människor, vissa av mina första kunder hade bott i sina villor sedan de var nybyggda kring 1909. Enskedeborna har varit väldigt trogna under alla år och det värmer att kunna känna detta stöd från området. Många kunder som flyttat kommer fortfarande till mig vilket är väldigt roligt!
Vilka tjänster är det du erbjuder här idag?
Jag hjälper till med byten av batterier, monococboetter (guldklockan för lång och trogen tjänst) samt byten av läder- och metallarmband. Men också renoveringar av alla slag för de ur jag är specialiserad på, d.v.s större ur, bordsur, väggur och pendyler.
Något som är en stor tillgång för mig och indirekt mina kunder är mitt nätverk. Jag är vice ålderman i styrelsen för Stockholms urmakare-ämbete vilket är det äldsta ämbetet i landet från 1695. Därtill är jag med i Skråhantverkarna som är en förening för flera yrkesutövare, exempelvis förgyllare, trä- och glashantverkare och förstås urmakare.
Ett exempel på den tillgången är när en kund kom in med en 1700-talspendyl som hade en spricka i fodralet. Där var vi tre st som samverkade med renoveringen, utan någon av oss hade det inte varit möjligt. Det behövdes dels kupat glas, dels min tekniska insats för uret samt en förgyllare för träet. Trots olika yrken har vi gemensamma erfarenheter och kunder, vid behov lotsar jag mina kunder till andra yrkesutövare inom Skråhantverkarna.
Har Reuterdahls Urmakeri alltid varit en verkstad?
Till en början har jag faktiskt bedrivit försäljning av ur och jag har alltid haft ett relativt smalt utbud av klockor till försäljning, vilket har uppskattats av Enskedeborna. Men under de senaste två åren har det skett en successiv ombyggnad från butik till verkstad, med bättre förvaring för maskiner.
Det passar mig också bättre med tanke på det uppdrag jag har åt Kungliga Husgerådskammaren, vilket i sin tur innebär lite glesare öppettider. På min dörr har jag skrivit att jag träffas säkrast tisdag, onsdag och fredag mellan 11.00 – 18.00. Men även dessa tider kan bli naggade då jag är ute och far en hel del.
Spännande! Vill du berätta mer om uppdraget?
Sedan tre år tillbaka har jag hedersuppdraget som urmakare för Kungl. Husgerådskammaren som i sin tur förvaltar de kungliga lösöressamlingarna. Detta innebär att jag ansvarar för samtliga klockor på de kungliga slotten, exempelvis Stockholms slott, Drottningholm, Gripsholm och Tullgarn. Därtill sköter jag specifikt tillsynen av uren på Stockholms slott. Sett över de senaste hundra åren är jag den fjärde urmakaren att arbeta med det här uppdraget.
Därför utgörs arbetet för det mesta av att varje torsdagsmorgon bege mig till Stockholms slott för att se över 75 st klockor. Jag har med mig en checklista, en verktygslåda och tillhörande klocknycklar och ser under dagen till att alla klockor dras upp och rapporterar om något inte står rätt till med eventuella renoveringar som följd. I de fallen har jag ett särskilt arbetsrum på slottet som faktiskt råkar vara Oscar II:s sovrum.
Det låter som ett väldigt omfattande och ansvarsfullt uppdrag!
Ja, det är det verkligen. Klockorna är mellan 200 år och 300 år gamla och har alltid skötts varje torsdag sedan 1700-talet. Det här är historiska ur som är känsliga för väder- och årstidsväxlingar och då kungen är noga med tiden är det viktigt att urverken går rätt. Ibland är det svårt att ta in hur fina ur jag får arbeta med, det blir extra tydligt nu i samband med klockutställningen som arrangeras som upptakt till kungens 70-årsdag.
Skiljer sig det kungliga uppdraget från de privata uppdragen?
På många sätt, inte minst sett till omfattningen och regelbundenheten. Det tar tid att sätta sig in i alla ur men det är fantastiskt att få uppföljning på de klockor som jag får renovera, jag återser dem trots allt varje vecka. Det skiljer sig från privata ur som jag inte får se igen förrän de slutar fungera, vilket kan handla om decennier.
Privata ur slits också mer än de kungliga som närmast behandlas som museiföremål. Min morfar sa alltid att fukt och dåliga urmakare är det värsta som kan hända en klocka. Att ett ur slits av egen maskin är aldrig något problem.
Sedan kan nämnas att uppdragen på slottet kräver en viss finkänslighet då det ofta är olika slags sammanträden som man ogärna vill störa.
Vilken är den största utmaningen i urmakaryrket?
Det är faktiskt att få tiden att räcka till. Det är något jag brottas med varje dag, man kan bara göra en sak i taget! Även om mitt uppdrag hos hovet tar upp mycket tid så tar jag förstås emot privata jobb när jag kan, men det är klokt att ringa innan.
Vilka värden jobbar du efter?
Jag strävar efter att erbjuda mötet med hantverkaren själv, personlig service. Sånt har vi alldeles för lite av nuförtiden. Jag tror att den kontakten betyder mycket för människor, på samma sätt som att deras klockor berör väldigt mycket.
En gång var det en kund som efter leverans sa att det var som att få hem sitt husdjur, då hade klockan bara varit hos mig i en månad. Men varje klocka har en historia och tickandet fyller våra rum, så det är inget konstigt. Det övertygar mig om att personlig service är betydelsefullt!
Jag förstår precis! Finns det några centrala moment i urmakeriet som är extra viktiga?
Ja, förutom själva restaureringsprocessen så tycker jag att det är viktigt med dokumentationen. Alla arbeten dokumenteras och mina kunder får alltid med ett brev med beskrivning om vad som är gjort under renoveringens gång. Antikviteter dokumenteras även med bilder och jag skriver själv in alla renoveringar i en bok. Dokumenteringen gör omsorgen mer konkret på ett sätt!
På tal om antikviteter, brukar du bli tillfrågad att värdera klockor?
Jo, det händer! Men jag jobbar enbart med funktionen och bevarandet av uren, det ska ticka och gå liksom. Om jag säljer en klocka så är priset renoveringskostnaden, vilket kan vara väldigt individuellt.
Vilken egenskap har man mest nytta av vid renovering av ur?
Det måste vara noggrannhet! Det kan t.ex. vara jättesvårt att se om två kugghjul är för nära varandra eller om alla delar är av rätt mått. 1700-talsur som jag jobbat med är så otroligt precist konstruerade att enbart slitaget genom åren kan få kuggar och drivare att gå för nära varandra, så där gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Vad skulle du säga är passionen med ditt yrke?
Det måste vara att få provköra ett urverk efter en längre renovering. När man till sist får höra det tickande ljudet från gången och slaget efter åtskilliga timmar av kluriga tekniska lösningar och montage av delar. Att gå i mål och se att det fungerar, även om det hunnit bli kväll där Enskede omfamnats av mörker och tystnad. Det är en härlig känsla som blivit min drivkraft!
Har du några speciella planer för Reuterdahls Urmakeri framöver?
Jag tänker ibland att det vore roligt att restaurera ur och sälja dem. En butik drar igång så många minnen hos människor, klockmodeller som kanske mor- och farföräldrar haft. Men det handlar återigen om att få tiden att räcka till.
Tack för att du ville ställa upp på en intervju Sophia! Jag får önska dig lycka till med arbetet inför kungens klockutställning!
Nöjet var på min sida Adam! Tack, ja det är ett spännande projekt och det är bara att sätta igång!
